I och med vår tids rafflande digitaliserings- och automatiseringstakt kommer uppskattningsvis hälften av dagens arbeten att försvinna inom tio till tjugo år. Betyder det här att hälften av oss blir arbetslösa? Nope, det tror inte jag.

Det innebär att jobben framöver byter skepnad, precis som de gjort i samband med andra stora förändringar genom historien. Istället för massarbetslöshet kommer vi att kunna jobba med viktigare och mer givande saker. Många av oss kommer tack vare den nya tekniken att kunna ägna betydligt mer tid åt det vi helst av allt vill men ofta inte hinner i den grad vi önskar – verksamheten och människorna i den. Men det gäller att vi anpassar oss.

Historiskt har arbetslivet alltid förändrats och det har alltid funnits ett motstånd och en rädsla för det nya och okända. Förändringstakten har aldrig varit så hög som nu och idag handlar det snarare om en konstant förändring och anpassning till det nya. Den som stannar upp är körd. Anpassar du dig inte är du bokstavligen omsprungen och bortglömd inom kort.

Framtiden, i konkurrens med robotar och annan teknik, kommer att innebära andra kompetenskrav än idag. Vi vet ännu inte vilka alla dessa kompetenser och yrken är. Förutom en stor dos teknologiskt kunnande är jag övertygad om att det är de mänskliga egenskaperna, som förmågan att lyssna, tolka känslor och nyanser, kritiskt tänkande och kreativitet som kommer att vara en framgångsfaktor hos både medarbetare och ledare framöver. Behovet av att bli engagerad, bekräftad och ingå i ett mänskligt sammanhang går aldrig att digitalisera bort.

Vad gäller framtidens arbetsgivare räcker det förstås inte att bara anpassa sig efter den teknologiska utvecklingen och skaffa digitalare arbetsverktyg eller produkter och tjänster. Dagens unga har höga krav på sina arbetsgivare i form av ledarskap, kultur, värderingar och utveckling för att nämna några och dragkampen om talangerna kommer bara att bli tuffare. Lägg därtill att vårt digitala samhälle innebär en helt annan flexibilitet kring arbetssätt, organisationsstrukturer och kommunikation. Dessutom en ofrånkomlig transparens och snabb spridning av både det man gör bra och mindre bra (det senare betydligt snabbare). Så det gäller att värdera de mänskliga kompetenserna lika högt som de teknologiska och prioritera dessa frågor i verksamheten för att inte bli bortvald av kräsna och välinformerade kunder och arbetstagare.

Utvecklingen har aldrig gått så snabbt som nu och osäkerheten om framtiden är stor. Den som lever får se men två saker kan vi vara säkra på: Förändra dig eller bli omsprungen. Och mänsklighet kommer att vara viktigast av allt.

Vid tangenterna – Emma Forsgren