Bloggen

The Asshole Test

Skriven av Gustav Roth

Vet ni han riskkapitalisten Chris Sacca? Med sitt stora skägg och karaktäristiska skogshuggarskjorta ser han ser lite ut som en rockstjärna i ett band för Söderhipsters. Men trots sitt okonventionella yttre är han är vid 44 års ålder god för sisådär 10 miljarder kronor och troligen en av de mest inflytelserika affärspersonligheterna i USA. Detta genom att i början av 00-talet investera i små, på den tiden relativt okända, start-ups som Twitter, Uber och Kickstarter och Instagram. Och resten är som man brukar säga – historia.

Jag lyssnade på karln för några år sedan på Brilliant Minds konferensscen på Grand Hotel i Stockholm. Chris får en fråga om hur han har valt ut företagen som han investerat i och hur han lyckats pricka in så många framgångssagor. Han berättade att han gjorde den vanliga utvärderingen. När allt det sedvanliga var gjort återstod det som han kallade för The Asshole Test.

The Asshole Test innebär att han frågar VDn i företaget om hen någon gång har arbetat i omsorgsverksamhet alternativt i restaurangbranschen. Är svaret på frågan nej investerar han icke!

Det här är viktigt menade Chris, då han anser man måste ha arbetat i yrken med relativt sett lägre social status, som ett bevis på en sorts grundläggande ödmjukhet och förståelse för människors behov. Det absolut nödvändiga, enligt Chris, är att VD måste ha just de emotionella skillsen för att företaget överhuvudtaget skall nå långsiktig framgång. Och tittar man på hur det gick för hans portfölj så känns det som att han vet vad han pratar om…

En till som vet vad han pratar om här hemma i vår lilla del av världen, är Mårten Westberg. Han har knäckt koden till att bli framgångsrik på börsen. Det handlar, enligt Westberg, inte om att lusläsa årsredovisningar utan om att hitta bolag med stigande medarbetarindex. För i bolag där medarbetarna har en positiv utveckling i sin medarbetarroll stiger även aktiekursen. ”Det är ungefär 2,5 gånger bättre att köpa aktier i ett företag där engagemanget stiger än där det inte gör det”, säger Westberg.

Ytterligare en som vet vad han pratar om är vår kund, en VD i ett mellanstort företag. De som har jobbat med honom beskriver honom i nästintill kärleksfulla ordalag. ”En väldigt fin man”, ”visionär”, ”bryr sig om sina medarbetare”, ”den mest fantastiska VD jag träffat”. Och efter att själv ha träffat honom så kunde jag bara hålla med. Han var precis en sån där person som man själv skulle ha som chef. 

Kunden i fråga har sedan ungefär ett år använt sig av ett pulsmätningsverktyg för att mäta och utveckla företagets kultur, engagemang och ledarskap. Om detta skulle han göra en presentation på ett event härom veckan. Jag delade scenen med honom. Från scenen berättade VDn för åhörarna om varför han hade valt att använda sig av detta verktyg. ”För att tjäna mer pengar!”, sade han utan att blinka. ”Och jag är helt säker på att vi kommer tjäna mer pengar genom att se till att människorna i vårt företag mår så bra som möjligt”.

De här tre personerna har förstått kopplingen mellan medarbetarupplevelse, välmående och ökad lönsamhet. De tror inte, utan vet att det är kvaliteten på de mjuka variablerna i organisationen som ger de svarta siffrorna!  Och de här tre är inte ensamma utan detta uppvaknande sker på så många fronter just nu – att vi på riktigt börjar förstår att det är människorna i organisationen som är nyckel till dess framgång.

Att kontinuerligt mäta medarbetarupplevelsen och förstå hur människorna i organisationen har det, för att kunna göra saker ännu bättre, är alltså en no brainer! Visst?

Om detta diskuterar jag gärna vidare med dig som är intresserad, över en kopp kaffe. On me!


//Gustav

Dela inlägget